Enligt läkaren är jag nu biopulär också... suck. Det är något hon har fått för sig genom två träffar med en patient som knappt pratar. Hon fick för sig att min rumsgranne hade PTSD. När jag frågade grannen om varför googla hon och insåg att hon inte hade ett enda symtom för den diagnosen. Läkaren är sjuk. Det är skrämmande att hon styr över oss patienter. Jag skulle alltså sitta med en diagnos i mitt papper utan utredning och insatt medicin emot det om jag inte sagt nej. Jag har ju vart i vården så pass många år att jag vet vad jag har och inte i ett stort perspektiv. Sedan kan ju ändringar ske men man får inte bara en diagnos, det är något som ska utredas fram. 

 

Möts av den hatiska Petra som idag var lika j-ä-k-l-a översittande. Hon sa att hon måste kroppsvisitera mig även fast jag bara skulle dit på en bedömning för att bli utskriven och satt i väntrummet med min personal. När hon ville klippa sönder mina byxor sa jag ifrån och hon muttra surt och gick iväg för att hämta sin chef. Läkaren, avdelningspersonalen och chefen vill göra allt för att motarbeta boendet och visa att dom har makt över oss och sa blnakt nej till att boende personalen skulle med in på ronden. Blir utskälld av chefen som står över mig utan att ens titta på mig. Jag har rättigheten på min sida rent lagligt att ha någon med mig så det är dom som gör fel. Eftersom att jag inte pratat med läkaren och blivit utskriven så svalde jag min ilska. Jag var tyst. Förnedrad - för vilken gång i ordningen under denna inläggningen. Jag hade velat skrika, kasta möbler och dra därifrån men då skulle jag ju inte bli utskriven utan tas som en aggresiv patient som absolut måste vara inlagd tills förbättring. Petra är äckligt trevlig och sätter sig på en konstant. Jag blir så ledsen och förstörd av dom. Dom trasar sönder mig. Det här har varit en hemsk inläggning där anmälningar har gjorts från fyra olika håll kring mig - ja så illa har det varit, tjänstefel. 

 

Jag blev i alla fall utskriven efter att ha haft läkarbedömningen själv med två läkare och Petra. Jag slog på mitt "jag vill skrivas ut läge" och var trevlig, hade ögonkontakt, pratade och beskrev saker samt blev inte arg över hennes lustiga förslag. Jag ville bara därifrån och tillslut frågade jag om jag fick bli utskriven och kunde gå hem för hon slutade aldrig prata och det kändes så meningslös eftersom att jag ljög mig igenom samtalet. Hon avslutade samtalet med att brett sträcka ut händerna i luften och säga att dom finns här nu när min behandlare är på semester. Jag skulle hellre gå och söka tröst i kyrkan eller i skogen tillsammans med ett träd än be dom om hjälp. Men hem fick jag gå och där är jag nu.