Jag gräver inom mig och finner lite ro. Från att jag igår kände mig isärplockad och borttappad så sitter jag här med en större trygghet nu, idag. Jag fick reda på mitt team som träder in till hösten och kommer påbörjas redan nu till en viss del. Det är dom tre personerna av personal som jag verkligen ville ha. Som förstår sig på mig, som kan pressa på och ta beslut. En trygghet. Nu kan jag släppa det. Hann skicka ett upprört sms till terapeuten och sedan ett förlåt där jag fick svaret "Jag vill att du ska berätta allt i detalj, jag vill och behöver veta, jag finns här för dig vännen och det vet du". Tacksam för deras hjälp.

 

Regnet öste ned när jag var ute på morgon promenaden. Igår kom det in för många vita små i min kropp och jag har varit tung i huvudet hela dagen. Trött och frånvarande. Jag fick strida för att hem och sjukvården skulle ge med sig att låta mig sova utan vak. Till sist blev det så med orden att det inte kommer bli så igen och att det enbart är för att min hund har tratt och behöver sova. Han vaktar tydligen rätt bra när jag sover och någon kommer in eller är i sovrummet. Han är inte arg min lilla här hemma utan mer lite skeptisk till andra och när jag då sover blir han orolig säger personalen. Jag är ändå glad för att hem och sjukvården är kopplad till oss. Det sparar många nätter på akuten för min del och det slipper jag gärna. Lilla F var rastlös så jag satte han i framsätet i bilen med sele (såklart) och tänkte att jag kör en sväng för att aktivera hans huvud lite då han är van vid ett helt annat liv än koppelpromenader, ingen träning eller ben att tugga på - det som inte går med tratten. Men han la sig ned och somna efter 5 minuter så jag vände hem igen. Nu är det middag och sedan ska jag skriva.