Misslyckande

Jag har bulimi. Jag vet det. Jag har hetsätit och kräkts i 15 års tid. Ändå tror jag att jag på en dag ska lyckas sluta hetsäta. Att jag ska fungera utan att stoppa fingrarna i halsen. Naivt. Min behandlare brukar be mig att släppa tanken på att jag ska bara sluta från en dag till en annan. Hon säger att det inte går. Jag tror inte på henne. För även om jag misslyckades idag så sitter jag här och tänker att imorgon slutar jag och kommer aldrig mer hamna i en hetsätning. Nog om detta. Istället för att BÖRJA imorgon så tänker jag FÖRSÖKA imorgon igen.
 
Bad personalen om sovmorgon. Vill säga att ingen ska skicka sms till mig för att fråga om jag är vaken. Bestämde mig sedan att ringa mormor och fråga om hon ville ha besök. Hon väckte jag med att säga att jag tar mig en promenad till henne på 45 min. Då fick hon vara redo med saft och bulle. Jag dricker inte kaffe och dricker aldrig saft förutom dom gångerna jag är hos hon. När jag var liten så gjorde hon egen saft men det kan man inte begära av 91 år gamla mormor min. Det var mysigt hos henne. Tog samma promenad hem. Möblerat om i lägenheten, blev nöjd. Nu är det kväll och jag är äntligen klar. Tagit en xanor tillsammans med min halv åtta medicin så hoppas på att få bli trött och somna tidigt.
 
Trots dagens misslyckande väljer jag att ha kvar tidigare inlägg istället för att radera och börja om. Denna väg kommer nog inte gå hur enkelt som helst.
 
 
 
Upp