Idag hade jag och min kp en session med min psykolg utomhus med hennes hund. Vi gick en promenad och pratade. Stannade till och lekte lite med Simba. Sedan tog hon upp nya mål som både jag och även då personalen kunde se direkt. En bra sväng det även om det inte handlade om att exponera utan mer planera. Hon sa att vi kommer använda Simba mer som en vårdhund för att det kan få mig att byta fokus. 

 

Imorgon väntar nästa viktiga möte och det ska jag vara med på. Jag är så himla rädd för vad utgången ska bli. Det kommer handla om min boende situation. Men jag försöker lägga det på morgondagen istället. Förra veckan hade dom andra ansvariga möte utan mig (inte kring boende frågan). Det känns tryggt att låta min behandlare prata för mig för jag vet exakt vad hon säger efter alla år. Hon ljuger inte eller förskönar i efterhand. Jag vet vart vad jag har henne och kan därför stå ut med att slippa alla dessa möten annars skulle bli alldels för mycket för mig. 

 

Allt är så oklart. Under tiden jobbar vi med att jag inte ska skada mig varje dag.

Det är mitt liv just nu.