När Sara går upp i frustation

Nu gick jag upp i affekt och behöver skriva av mig. Tydligen har vikarie personalen pratat med min godman om att "Sara tar inte sin antibiotika även om kuren inte är slut). Något som nummer ett inte hon har något med att göra och nummer två är något jag pratat med den ordinarie personalen om. När jag frågar vem och varför någon har sagt det till henne säger hon att det inte spelar någon roll. Jag brinner i huvudet av att veta att dom pratar över huvudet på mig, jag är inte ett barn. Jag blev tvungen att sluta ta den från och med igår kväll eftersom att vi ska till ullared imorgon och jag har legat och spytt samt suttit på toan i tre dygn efter dubbla kurer. Såret ser fint ut och det kunde även skötesrkan på vårdcentralalen intyga som tog stygn idag på ett annat ställe. Jag blir bara så arg och irriterad av när något pratas omkring mig för att sedan min godman ska skälla ut mig över sms att jag har slutat med min antibiotika kur. Jag vet att hon bryr sig MEN innan man flyger på någon kan man ju ha all fakta på bordet och den där jävla vikarierna jag har idag har varit katastrof. Den ena kunde inte svenska och den andra har inte ens hälsat på mig. Men jag att prata över mig utan att fråga går tydligen väldigt bra.
 
Nu ska jag då göra det som jag är totalt värdelös på - släppa det. Jag har även hamnat i dissosioner idag på grund av en av personalen så det är svårt att gräva ned den här dagen och börja om. Men nu ska jag göra det ändå. Jag ska ta mig en dusch. Packa det sista och sedan gå och lägga mig i sängen. Klockan ringer på kvart över fem så det blir till att somna tidigt. 
 
 
Upp