Ligger nedkrupen i min säng. I den säng som blivit min och i det rum som kallas mitt. Det har bara varit två patienter här idag på fyra personal så vi har spelat spel, jag och en personal. Pratat lite kring mat och ect. Kroppen mår konstigt på något vis
och jag förstår inte varför. Jag är helt yr i huvudet, ramlar och tappar balansen. Jag trodde inte dagen skulle komma till att sitta där i rondrummet och bli bedömd igen, inte på en sluten psykiatrisk avdelning. Samtidigt kan jag se det själv. Jag skulle aldrig klara
av vara hemma och inte ta till självskadebeteendet igen. Dit når man inte på två veckor och den tredje behandlingen.
Imorgon är det intensivt. Först ska nål sättas, upp till operation, sövning och ect behandling. Körd tillbaka när jag kan andas själv. Morgonmedicin och frukost/ lunch. M kommer från boendet och syster kommer vid fyra tiden. Dom är så gulliga
att sty upp allt när jag inte orkar själv. Nu ska jag be om mina sista tabletter och sova.