En lugn start på dagen

En segande morgon och förmiddag. Jag vandrade omkring lite kring fem tiden i korriodren innan jag gick in till mig, pyssla lite för att lyckas somna om och det gjorde jag uppenbarligen. Vid åtta tiden fick jag medicin, somna igen och vakande vid halv elva. Gud så skönt. Dagen blir inte så lång då. I övrigt har läget blivit akut kring mig. Jag kan inte gå ned till akuten och en läkare som enbart hyr in sig här har beslutat att inte någon ska sy mig på avdelningen. Det resulterar i att jag inte syr. Dom försöker dra ihop mina sår med tejp - som sedan går upp. Jag vet att jag har orsakat dessa skador själv, det vet jag. Men jag har rätt till att säga, oj vad ont jag har nu med en mängd öppna sår. Läkaren gjorde så bland annat för att jag skulle sluta självskada i den utsträckning som jag gör. Det skulle aldrig fungera, det visste jag för det fungerar inte så. Inte för mig. Jag vill inte ligga i ett behandlingsrum och bli sydd för att få mer personaltid. Den kommer utan att jag behöver be om den annars också. Hennes plan är totalt misslyckad och personalen svär lite över detta medan vissa tycker det är bra. Tack. 
 
Jag har börjat exponera lite mer själv nu också. På måndag ska jag och min kontaktperson möta upp min psykolog utan porten här nere och så ska hon ta hjälp genom att ta med sig sin hund. Jag älskar den där lille mannen. Tog hand om han när jag var på Doggsen hundcenter. Jag ville alltid har ha hand om han och ta hans promenader just för att han var så charmig och lite små sur när han inte ville göra det man skulle göra. Min psykolog sa att jag är lika lurig med min handsprit som jag är när hon är ute och går med sin hund. Jag är snabb att använda spriten och han käkar upp saker längs vägen så att hon måste hålla koll. Komiskt att bli gemförd av en hund - tur han är söt.
 
Jag har skrivit en lista som jag tänkte dela med mig av med några punkter iaf. Sedan så bockar jag av när jag gjort exponeringen och hur jobbigt det var. Min psykolog har lite roligt åt mig. När jag kom med hela listan över alla tvång så sa hon att hon inte ens behövt nämna den som uppgift, att jag ligger före. I förrgår när jag visade henne min lista och graderings system så skrattade hon till och sa att jag må vara den första patienten som gör uppgifter på egen hand som hon exakt tänkt ge mig framöver i behandlingen. Nu ska jag bädda rent i sängen. Sår vätska lämnar stora fläckar varje natt så jag får byta varannan dag nu. Det är en timme till lunch så jag tänkte slå på ett avsnitt av lyxfällan under tiden.
 
 
#1 - - Hanna:

Om du vill berätta, hur gick det på den där vårdplaneringen? Förändrades något för dig?

Svar: Den är inte skriven än... men regler sätts som trasar sönder mig, Svårt att se positivt på något just nu.
None None

#2 - - Natta:

Jag hoppas verkligen att du blir bättre snart. Det kommer bli det, och du kan mer än du tror. Vägen dit är ju tyvärr väldigt krokig och svår. Men det går.och du kommer klara av det.

Jag sydde aldrig mina sår under de år jag var dålig, vågade inte heller åka till akuten, jag skämdes osv. Även om det gör ont, är otroligt opraktiskt och massa saker du redan vet så läker de såren vart efter.

Men hur ser dina mål ut på kort sikt? Friska och realistiska menar jag. Vad tror du själv att du måste uppnå för att få permissioner? Kämpa för det.

Svar: Självklart läker det med tiden. Men problemet är att jag behöver vara insatt på antibiotika hela tiden för att det gång på gång ser riktigt illa ut. Det är väldigt rörigt just nu kring mitt läge. Så jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Permissioner får jag ta när jag vill bara det är planerat och med mor o far. Eftersom att jag blev inskrivning för att behandla mina tvång var det väldigt fritt för för mig att besluta om jag ville göra något. Men nu har reglerna ändrats totalt och jag har inte längre makten att bestämma det mesta. Jag har svårt att se något friskt framåt då det känns som det aldrig kommer bli bra.
None None

#3 - - Nathalie:

Jag hoppas du inte tog illa upp av min kommentar ovan, det var inget alls illa menat med den! Och inte heller menat som om ”jsg vet allt och kan bäst” för det gör såklart inte.

Jag hoppas verkligen du mår bättre snart. Det kan du. Om du inte känner att du kan hitta något friskt mål, kanske du kan låta någon annan göra det åt dig? De som känner dig och vet vad ditt friska jag egentligen tycker om, göra delmål typ. Men jag förstår att det låter skrämmande också. Det gör jag verkligen. Men kanske ändå något som ör mindre dåligt än nuläget.
Och som sagt, jag hoppas du tar min kommentar på rätt sätt, menar verkligen så väl en främling kan göra.

#4 - - Nathalie:

Ett tillägg till mina kommentarer: jag menar inte att kräva dig på svar eller en förklaring!

Upp