Det är lite sämre uppdateringar då jag inte alls mår bra. Jag önskar så att jag kunde säga att jag mår bättre efter tre månader inom slutenvården. Det är inte fel på själva inläggningen, på personalen eller något på avdelningen. Det som är fel är inom mig. Jag skulle aldrig ha levt om jag inte varit här, är här. Jag tar till självskadebeteendet varje dag. Jag lagas med nål och tråd men känner mig trasigare än någonsing. Jag vet att jag orsakar det själv, att jag inte borde klaga, men oj så ont jag har över mina armar och ben. Det är ett val att självskada och samtidigt inte. För vem i världen skulle välja att ha det såhär? Det finns ingen som vill leva med blod under naglarna konstant, anemi och denna smärta.